Vi har krig här hemma!

I min familj finns även en vis Herr Lundin och det är mot honom vi har krig - Herr Lundin är en stor schäferhanne som kom flyttande till oss för 2 år sedan - hans matte och husse skulle skiljas och ingen av dom hade möjlighet att ta hand om honom. Herr Lundin heter egentligen Erox men ofta, ofta kallar vi honom för herr Lundin, nå väl - den här pojken är nu 9 år och väger 45 kilo och är väluppfostrad som få. :)

Men han har nu helt plötsligt fått för sig att gå upp på övervåningen vilket han aldrig brukar göra varken här hos oss eller i sitt gamla hem, enkelt tänkte vi - vi stänger dörren till hallen så kommer han inte dit - trodde vi ja - en dörr som går utåt öppnar man plätt lätt......nåja vi ställer saker för öppningen i trappen på övervåningen i stället - han flyttar på allt - pressar man på med hela sin tyngd så går det eller tar ett skutt över så är man på plats......Nu är det krig sa maken i helgen som var och letade fram en av grindarna som satt för trappen när tjejerna var små - det blir för lågt sa jag - han kommer att hoppa över - ok sa maken då höjer vi lite....sagt och gjort....när vi sen står och tittar på grinden som åter är på plats säger jag - tänk om han kryper under i stället - helt omöjligt säger maken men på morgonen dagen efter innan vi lämnar hemmet kommer maken bärandes på två skivor som han ställer bakom grinden så det inte ska gå att krypa under... var är herr Lundin när vi kommer hem? Jo då - på övervåningen - han har på någotvis lyckats skjuta ena skivan åt sidan och - krupit under..........Nästa morgon kommer maken bärandes på en - dörr, ställer dörren bakom grinden och sätter en sträva bakom så att dörren står i klämm......den dagen var hunden kvar nere när vi kom hem.

Skam den som ger sig!

Nu får vi se vem som orkar hålla ut längst men jag antar att allt kommer att ta sin tid innan han har glömt bort att det finns en övervåning!

Herr Lundin & Ellen!

Sommar prakt!

Sist vill jag visa er en fin bild från en av våra rabatter, till historien hör att maken höll på en dag i somras och ordnade med lite trädgårdsbelysning.... timmarna gick och maken väntade på att det skulle bli mörkt ( mitt på sommaren får man ju vänta) nå väl - till slut blev det i alla fall lite skumt och maken hämtar våran kamera och är så nöjd med hur bra allt blev...fottar och fottar från alla tänkbara vinklar, lägger ner hur mycket tid som helst. Samma kväll är ungdomarna hemma och Saras kille tar ett enda kort med sin mobil och det är det som ni ser ovan - makens kort gick inte att använda ett enda av :)

I dag har jag målat och slipat - på vad får ni se en annan dag! I morgon far jag till Formex och det ska bli himmlans skoj!

Kram ylvan