På det högra armstödet har fröken Ellen sin absoluta favorit plats! När hon som just här ligger ner som en pannkaka så är inte alls så störande som när hon sitter upp......mitt i vägen för oss som sitter i soffan och vill titta på tv som då är snett bakom henne, ibland undrar jag om hon medvetet har valt just den här sidan av soffan - skulle hon ha valt den andra sidan så var hon inte ivägen för någon. Nå väl, den här bilden är tagen igår kväll - kvällen innan vårkänslorna slog till!
Lilla fröken Ellen har nu nått den ungdomliga åldern av 7 månader och hon löper för 1:a gången i sitt liv. Har ni någonsin hört en löpande katt? Man kan faktiskt undra om den är sjuk på något vis! Hon jamar och kurrar om vartannat, svansförningen är hög och hon är allt utom still! Följande utspelar sig vid vårat frukostbord mellan maken och yngsta dottern:
"Pappa det måste vara något fel på Ellen, hon måste vara sjuk - se så hon gör och hör så hon låter. Vi borde väcka mamma!" Maken vet då inte riktigit vad han ska svara utan mummlar något om - "jo du vet det här med blommor och bin", dottern som är 18 år brister ut i värdens skratt, så gör även maken när han kom på att hon nog har koll på sånt (även om man som mamma och pappa inte riktigt vill tro att dom vet) Även jag fick mig ett gott skratt när jag kom upp efter en god natts sömn ovetande om hur det var med fröken Ellen!
Lite nytt så här i vårkännslornas tid har jag införskaffat till våra köksfönster, vita småblommiga campanula
Och en enormt vacker vitblommande orkideè!
Sen återstår att se hur dessa mår om någon dag, dessa fönster hör också till fröken Ellens favorit platser, hon håller sig endast inomhus - värden utanför är allt för stor och kuslig. Skulle hon någon gång våga sig på att gå ut så är det på kvällen - ut på altan när allt runtom kring är mörkt och svart - jag tror att hon tänker - Det som inte syns finns inte!Många kramar till er alla
Ylvan
Ylvan
